intrigmakare

Okej, jag börjar redan bli bättre på dethär. Andra inlägget i september, tjihoo. Om jag börjar skriva dagbok på allvar kanske det blir lite allvarligare inledningar, men just nu testar jag bara mig själv för att se hur bra min självdisciplin är. den har vi ju inte sett så otroligt mycket utav överhuvudtaget, så den får nog börja sticka fram sina tår om den inte vill bli dödförklarad.


idag har varit en dag som jag har känt mig lite mindre malplacerad. jag har umgåtts med holländska mariette och skällt på min mattelärare riktigt ordentligt. han förklarar aldrig något, och som lärare är det en synd. en riktig idiot, om någon frågar om min åsikt.
låt oss hämta våra facklor och högafflar och dra ut monstret ur dess håla, typ.

dagens höjdpunkt var mörkrummet, alla gånger.
min fotolärare, Mr Eswood är motsvarigheten till matteläraren, på den goda sidan då.
han är nog den enda som har fattat hur fel allting känns. han kräver inget, bara att jag gör mitt bästa och är nöjd med resultatet. mörkrummet kan vända upp och ner på en hel dålig dag, faktiskt, det är en underbar känsla att man verkligen kan lyckas med 'något'.


min ambition med att täcka hela väggen med mina egna foton och planscher och dikter och lite annat smått och gott går ganska bra. jag har kanske täckt en tredjedel nu, och när jag får de nya fotona (de hänger på tork just nu) så är lite mer av den fula vita väggen borta. hurrahurra.


jag har fastnat så totalt för kings of convenience. visst, jag har haft deras skiva ett tag nu, men jag har inte haft tid att lyssna. ( skyller på skolarbete, vilket är ganska berättigat.)
vilka otroligt melodiska röster dessa norrmän har. det är ju så att man blir alldeles knäsvag och bara vill ha mer.
jag är imponerad över att de har fått mig att ha deras album på repeat i över två timmar. jag kan inte få nog. jag som är så kräsen.


tankar är något som inte lämnar mig ifred här. jag tänker alldeles för mycket. man mår inte bra av det. jag önskar att jag kunde leva mer för dagen, man är så mycket friare då. men jag kan inte. fan ta mig.

tänker på frida, igen. jag borde ringa henne, men jag har fan inte kolla på tiden i sverige. dessutom är ju folk aldrig hemma.
jag vill att frida & cina kommer hit på höstlovet. det skulle vara så vackert.

imorgon ska jag fota den indiska fruktaffären.


Arbol de la esperanza,
mantente firme!