run, run, run

snart är det mid termholiday. det som är bra är att jag är ledig i två veckor. det som är dåligt är att mina betyg kommer att orsaka en massa rabalder här hemma. & jag kunde inte bry mig mindre.
jag skiter i dethär. tar det inte på allvar.


vill ha någonstans att gömma mig. en egen vrå, ett eget fönster, ett eget något.
här är man upplagd på ett fat, utsatt för alla
skärande blickar och dömande ord. jag får inte ens spreta lite utanför ramen.
man måste vara som alla andra, så där förbannat intryckt i den accepterade formen.
den accepterade normen.
den är för trång, och jag är alldeles för fel.
vidga min värld lite, snälla någon?


när är någon ens vän?
i huvudet kan man alltid låtsas.