U as in Umbrella

idag; känslokyla & osäkerhet.
jag tycker inte om någon i min skola, inte sådär genuint och vackert iallafall.
men det är rätt lungt. jag ska inte påstå att jag bryr mig alltför mycket om det, jag ju inte kommer att fästa mig vid någon här i vilket fall. de jag älskar finns i sverige, de förstår hur jag tänker (ofta till och med när jag inte själv gör det)
ogillar när folk inte förstår mina kommentarer eller skämt
(jag var ju ganska dålig på engelska, anders skulle nog ångra detdär mvg:t nu.)


hursomhelst, jag har tre uppsatser att skriva till nästa veckas fredag, vet inte vart jag ska fiska upp min motivation, om jag nu ens har någon sådan
misstänker starkt att den ligger någotstans i virrvarret i vårt lagerrum, tillsammans med min röda halsduk, ett annat sätt att vara ung-boken och alla andra väsentligheter. jag vet inte ens vad jag har med mig och vad jag saknar


nu ska jag avhandla något som borde ha skrivits om för länge sedan, nämligen ämnet skoluniform. för det första så ska ni därhemma vara väldigt glada och lyckliga åt privilegiet att få bära era egna kläder. ni uppmuntras att söka det unika inom er. här vill de att vi ska vara likadana. tänka och filosofera på samma sätt. just nu går jag en kurs i hur man ska tänka för att vara en ultimat elev på den skolan jag går i.
det sätter betyg på våra tankar. hur sjukt är inte dethär?
jag var den enda eleven som fick ett någorlunda högt betyg, och det är för att jag inte gör annat än bråkar med läraren på lektionerna. okej, jag tänker inte som man ska, men jag säger någonting.
det är mer än vad som kan sägas om övriga passiva mähän.


dessutom är den varje modeskapares mardröm. skoluniformen, that is.

sättet att tänka här är ett helt annat än hemma. glöm japansk hentai.
nämner man ordet "sex" i en mening, om man ens anspelar på det lite milt, så är det enda svaret man får en rungande tystnad som sedan överslätar "misstaget" genom att snabbt glida in på neutralare mark eller, möjligtvis, om vi snackar asiatiska tonårstjejer, rodnande ansikten och hysteriska fnittrande. jag måste tänka på allt jag säger för att folk här inte ska ta det fel.
de skulle må bra av att ha lite mer ordentliga inrättnignar som RFSU och RFSL här. det behövs en sexuell revolution, det är vad som behövs. men med tanke på hur ruskigt korrekta alla är här så misstänker jag att det inte kommer att hända under de närmaste 20 åren.
och btw; homo och bisexualitet exsiterar inte ens på pappret här.
det är ju jävligt uppmuntrande.


jag blir bara mer och mer öppen emot allt här. jag kommer inte att ha några fördomar alls när jag kommer hem.
och redan nu, efter sex veckor så lovar jag att jag aldrig ska klaga på sverige igen.
sverige är great. sverige är toppen.
jämfört med dethär är sverige perfektion gånger tusen.
jag flyttar aldrig från europa igen.

Men jag skulle uppskatta om webbradion på p3 funkade. speciellt när man har mixtrat med den i två timmar och inte ett ljud hörs.
jatack. webbradio. nu.

och nu är dagens moraliska predikan över.
so long