vatten

jag drömmer mig bort så mycket. det är kanske därför som dagarna går fortare, åtminstone i mitt huvud. jag inbillar mig att det inte är så lång tid kvar. jag väntar på att kliva på det där planet som är boarding stockholm.
jag LEVER FÖR ögonblicket jag går genom gången, känslan av seger när jag ser denhär själlösa staden minska till ett obetydligt ingenting under flygplanets vingar.
jag har aldrig längtat såhär intensivt.


idag är inte värd att komma ihåg i ordform. jag vill inte komma ihåg dethär dagarna.
det är inte värda något.
jag fokuserar framåt, varje dag är ytterligare några timmar undantrampade på dethär svarta året.
tänk att man kan känna minuter svalla över kroppen,
sekunder rinna som droppar och
hundradelar att flyga i luften bara man
skakar på
huvudet.