livet längtar

Jag har fått en mobil. Det är väl dagens största händelse. Behöriga kan till och med våga sig på att fråga om numret, jag kanske är på bra humör och avslöjar det.


Idag har väl varit lagom halvdeppad, som vanligt med andra ord. Jag somnade på bussen påväg hem från skolan, det är märkligt med tanke på att busschauffören kör som en biltjuv. Men jag är så trött nuförtiden. Jag har verkligen inte ork till något. Jag sköter inte mina läxor, jag tränar inte, jag äter inte. Vad håller jag på med egentligen?
Här är det vettet som talar. Vettet som vanligtvis ligger i koma någonstans långt i mitt bakhuvud och väntar på en annan tid, ett annat liv.

Jag finner det rätt nöjsamt att vara observatören. Den holländska killen på min buss funderar på hur fan han ska få in stöten på holländska sophie i min klass. det är lite tragiskt, han försöker prata med mig om det. hur skulle jag kunna veta?
jag känner inte sophie. jag vet bara att hon är blond, och alldeles sådär sött korkad att man helst skulle vilja spy diskret i ett hörn. hu.

min kamera är bäst. jag går runt med en jättestor ryggsäck som väger typ två ton och innehåller alla mina skolböcker i ena handen och min lilla nätta kameraväska i ena handen. jag borde köpa en basker också, så förtydligar jag vilken djup och svår konstnärssjäl jag är. eller nåt.

jag uppskattar mail. jag älskar när folk mailar mig. jag känner mig inte bortglömd då, och det känns bra. för här är man oftast bortglömd, rent praktiskt sett. 2600 människor. det är inte svårt att vara ensam i en sådan stor skola.

jag har hittat min vrå!
ett vindsrum högst uppe i byggnad b.
det är dammigt och fyllt med en massa gamla bänkar och trasiga stolar
jag trivs där
jag passar in


idag skrev jag "denize, i love you!" med tippex på en av bänkarna i ITOK-rummet.
bara liksom för att ingen annan skulle göra det.
och för att någon kanske skulle lägga märke till att jag
andas,tänker
lever